Vad är nytt under den blå himlen, egentligen inget, men den blå himlen har en underbar färg idag..Jag är en äldre kvinna som är finlandssvenskdansk, uppfödd och uppvuxen i olika delar av landet.Min far var "skadad" skadad av händelser i det kalla norrbotten osv, alldeles för ung för att hantera livet ensam ärrad av trauma som i sin tur resulterade i en Mr Jekyl and Mr Hyde. Den fina sidan var fin och trevlig men så kom sadisten, pedofilen, och sjukdomen fram"traumatiseringen"Han slog sina kvinnor blodiga efter charmat dem med sin fysiska attraktiva yttre och trevliga framtoning, han var kapabel till allt, skulle det visa sig, allt med lite rätt motivering och morot, den manliga uppbackningen som gjorde det möjligt att gömma sin brott och charma bort dem.,Kvinnorna som kom undan ,sprang för sina liv, flyttade långt bort för att undkomma honom och hans kamrater.På den tiden kunde männen slå ihjäl hej vilt, inge konstigt men det, bara de ljög tillräckligt bra, pedofil ja vad var det? Vet egentligen inte hur många som dömdes, men det kan inte varit många....Varför åkte inte han in. Varför fick han terrorisera oss och omgivningen? Så ansvaret låg på mig, jag vaktade och kollade honom rätade till hans uppträdanden och hindrade det mesta, lek kompisar och andra vanliga lekar förekom inte...Allt baserades på våran vardag, dvs mycket våld...Sen träffade han "Sin själsfrende" och det kan du tänka dig hur det blev...Våldet trappades upp, vi var "skit ungar" och till råga på allt så, ville hon ha huset, En villa var ju kanon,Så började det, hot, trakasserier, min mamma var super stressad, och trött, trött efter alla slagen som hade nästan tagit hennes liv flertal ggr, utsattheten av omgivningen som tyckte hon var knepig pga hennes uppskrämda beteende...Vi pumpades full med lögner av alla de slag för att min far skulle kunna rättfärdiga sitt beteende, på alla sätt och vis...Min mor gav sig inte hon flyttade inte ut på gatan med oss, då kom de mystiska mordförsöken som till slut lyckades. Jag förstår inte än idag hur polisen kan missat detta mord....det fanns en stort antal med journal anteckningar på hans misshandel, lögner om min mor och andra.Jag fick en journal anteckning som visade klart och tydligt på en störd mans uttalande om min mor, har frun upprepade blodansamlingar i hjärnan, tappar sina tänder i 35 år åldern (5 tänder) då måste det vara ett uppenbart fel eller?nja nu lyckades ju mordet och huset samt alla hennes tillgångar tillföll min far...som nu var gode man åt oss kvarvarande barn..( alla skador finns dokumenterade i journaler, som läkarvården vägrar lämna ut pga alla missar som gjordes, pinsamt när sanningen kryper fram)Natten efter dödsfallet, skreks det frisk, den nya frun krävde att vi skulle in på fosterhem för de barnen skulle nu inte bo under samma tak som hennes egna barn.Begravningen blev en trevlig tillställning för alla utom de sörjande, det skrattades och hånades friskt..om min mor.Tonen hade satts allt som skulle påminnas om henne var inte acceptabelt..Vi skulle håna och attackera hennes minne, psykisk sjuk självmords benägen osv skulle vi säga att hon var, väldigt lägligt när man ska dölja ett mord eller?Den nya kvinnan kunde inte uppmana till ett andra mord som var min smala lycka, men hon kunde göra allt för att se till att vi mådde så dåligt som möjligt, ja skolan gick ju nästan käpprätt åt h...men betyg fick jag.Våldet trappades upp, övergrepp var inte heller helt ovanligt, projektet krossa barnen var igång satt.. Men jag klarade den trots alla trauman som jag fick, sen gick det inte längre, som sagt vi var inte välkomna.Jag flyttade först, på egen begäran efter en serie våldsekvenser dvs de skulle misshandla mig kraftigt så jag tappade livsgnistan,så jag insåg att jag inte skulle aldrig överleva dessa personer och polisen var ju inte och lita på, hade man ju sett...Så fosterhemsplacerad, och där fick jag inte vara ifred heller, socialen gick in emellan och dämpade min far, nu fick jag ju inte komma till ett hem för vanliga, utan grovt kriminella det var efter ett samtal från min far. Men pga gott uppförande fick jag egen lägenhet, efter hot om att flytta hem. Min bror rasade ihop och så blev jag mamma åt min egen bror på hans egen begäran, de bestämde att han skulle gå åt på alla sätt och vis, suck.....livet gick vidare så gott det gick, nja vi var ju inte duktiga i detta så det fick sakta knöla på..Och min utbildning, det gick ju inte alls så det var bara att överleva på alla sätt vi kunde och vi valde olika vägar..Alla väljer sin väg att gå på sitt eget vis och jag valde min, så sur arg besviken är jag inte på alla inblandade, men irriterad över mordet som begåtts och lögnerna om min mor.Livet gick vidare, jag sökte hjälp på psyket, jag fungerade inte, riktigt som skulle, och jag behövde hjälp,(hur skulle man kunna fungera normalt efter denna uppväxt och upplevelser)
Men vad var felet? så samtals terapi i massor har jag gått, jag lider ptsd C ,,,har det visat sig, från 40 fick jag hjälp, och äntligen läker jag och börjar må, väldigt bra. Otäcka minnen som väckt mig och jag har varit så rädd, är borta, de värsta påslagen finns knappt mer, däremot börjar bli en obotligt optimist. Saker jag inte uppskattat och sett ser jag.....Ångrar jag något, tyvärr så hade min far rätt i en sak "skit i andra och sköt dig själv" det fungerar till viss del, skulle jag tagit hand om alla så mycket jag gjorde och försökte stötta och hjälpa familjen så mycket som jag gjort. Ne, tyvärr skulle jag inte göra det jag gjorde, "skit i de andra och sköt dig själv" Är nog rätt till viss del,Jag skulle vara mycket mer rädd om mig själv, värnat om min framtid och arbete.
Mycket skit har förekommit, min syster dog, som har haft allvarliga skador av detta .Hennes Ptsd och ångest gav sig till känna på olika sätt bla annat gav hon utlopp i form av attacker på mig, som jag till slut inte orkade med och avslutade kontakten för 15 år sedan.Min bror stampade sin egen livsväg efter ett par år sedan förlorade vi kontakten. Gå på begravningen, sa alla du behöver ett avslut, okej avslutet var bra, men vilka var dessa folk där, jag älskade de inte, kände inget alls, det fanns bara inte någonting, det fanns inget......Jag har lagt ner 40 år på inget, så mitt råd, är du i samma situation och förväntas måna om familjen, gör det inte, ta hand om dig själv och se till dig själv i första hand de får klara sig själv, tills utrymme finns att klara av att hjälpa utan att dränera dig själv, så som jag gjorde.......för sen står du själv efter en svettig period och urlakat och urmattad och får ta skit för att du inte var perfekt och är helt okej...Har vi kontakt, ne vi kommer inte det heller vi är helt enkelt inga syskon längre, bara ett tragisk historia och ett varnade exempel för andra...Är jag arg på mina syskon eller släkt idag, ne endel är döda och de andra känner jag inte, så de är hyfsade på sina plan och hövliga och trevliga som vanligt folk, och det är just var de är som vilken som helst.Jag valde mitt sätt och de valde sitt, samhörigheten har vittrat sönder och vi är nog för gamla för att reparera det...och vill vi det? Vi har så många tragiska minnen ihop, vi har nya framtider, ljusa tider och utvecklings möjligheter samt familjer..så varför ?Jag har däremot andra jag älskar högt och vi har en god och givande kontakt, och det uppfyller det jag saknat.De har gjort samma sak, så .....Detta är avslutat för min del. Och nu vill jag bara tacka för det som har varit och lyckönska alla ett gott liv.
Så vill jag bara tacka mina goa vänner :)Ps texten är redigerad ett par ggr då detta är svårt att berätta, men nu vill jag...De som undrar finns det journal anteckningar, ekonomiska redovisningar,bouppteckning osv som underlag.
MENY
0