Sorgens tid är över oss verkar det som....Inte för mig, jag tycker man ska glädjas njuta och minnas de glada stunderna med sina nära och kära man har haft omkring sig...
Jag saknar han så mycket min bästa vän min kompis, men vi kommer träffas igen, jo man gör det..
Nu ska jag dela en period i mitt liv...och erfarenhet av döden
Jag var en bekymrad dam i min tonåriga liv. Livet hade gett mig en tuff utdelning att kämpa med.
Askungen i en mycket blodigare version så var min uppväxt, lagom utdömd som människa av skolan, konstig och märkt av livet omkring mig...
Då ska man dö då eller bli knarkare eller missbrukare på annat sätt. Väldig jobbigt skönt en stund men sen surt efter, det värsta var att mina upplevelser av alla de olika kategorierna var att de hade sådana följd problem, enormt arbetsamt..tröttsamt och besvärliga efter reaktioner...Det orkade jag bara inte..
så jag över vägde mina val och försökte leva ett mellanting i en mellan värld, så krävande jobbigt samt ensamt....
Mitt liv i en mellan variant har jag tagit mig igenom på alla konstiga sätt. Skadad av min uppväxt, ja det är klart, jag är varken narcissist eller har någon annan obotlig grav psykisk diagnos som stänger ner känslor och blir serie mördare, salongs skadad person med en släng av adhd, med bra och dåliga egenskaper, fast om alla skulle granska sina egenskaper så har vi de som har en medvetenhet och insikt om sig själv och de som är så kallade "perfekta" som inte lever med någon insikt om sig själva alls som snubblar omkring i sitt eget lilla mörker och trasslar till tillvaron för de andra utan att förstå sin egen roll i sitt livsmönster..Kort och gott,,,,alla är olika och alla behövs på olika sätt.
Den nypa adhd tycker jag om, den tar mig på äventyr och riktar mina tentaklar och liv åt oväntade riktningar...Jag älskar att uppleva saker, uppleva omgivningar, vibrationer, ja och där kom det, känsligheten som endel förundrar och beundrar. Så jag är "empat" vilket kan göra att jag kan få lite för mycket av det goda ibland, mat ljud och känsla "you name it" jag kan ta in det enormt mycket, suga på karamellen och njuta länge..Men det krävs mindfullness skogen och trädens sus avhjälper det mesta...ståendes mot ett träd känna trädet på ryggen så nice, en gammal beprövad metod mot stress reaktion, stänga av avskärma mig, vilket är ganska jobbigt för omgivningen ibland
Av min impulsiva värld kommer inte endast goda ting, nja jag hamnade på lite mer utmanande situationer ibland, dramatiska traumatiska livsavgörande och nästan död ett par ggr...
Så nästan död första ggr, den var nog lite allvarligare slaget, jag blev "strypt" bokstavligen av en tonårs pojke som tyckte att jag inte uppfattade vad han sa,över reaktiv och hormonstinn liten man, men hörde nu inte bättre av att nästan vara död, men det verkade inte som han förstod detta till en början.
Han hoppade upp från stolen och tog stryptag skrek i mitt ansikte, Jag 45 kg 17 år fjärt viftandes och vevandes han lite större med ett stadigt stryp tag och ville inte släppa....kampen om luft var enormt kämpig paniken .luften som inte kom.
De andra skrattade och tyckte det såg väldigt roligt ut jag kommer ihåg innan jag ramlade ihop att paniken svävade runt mig, men allt var ett faktum det var slut....jag gav upp slappnade av och gled iväg...kampen.var slut....Jag hörde inte mer, svart tyst tomt men skönt???Paniken fanns inte mer, inget mer alls av nått...bara tyst....behagligt svart o mörkt,, men jag var inte rädd, ville bara framåt mot den lilla ljus strimman jag såg....
värmen kärleken slog emot mig, jag sögs in i en helt underbar atmosfär bara bort från det kalla och panik artade situation jag hade befunnit mig i....
Där stod de, vilka kommer jag inte ihåg men mamma var där, några till, vilken otrolig känsla, så härlig kärleksfull, inga bekymmer inga tankar inget alls....jag drogs snabbt mot värmen kärleken ljuset......
JAG FICK INTE KOMMA IN....VAD.....jag var 17 år, men åldern har väl ingen betydelse när man dör???
-Din tid är inte kommen än du har lite mer att uträtta i ditt liv, blev jag tillsagd.
Sen åkte jag tillbaka, men det var inte kul alls.....
Kände mig sur och övergiven på färden tillbaka, till det kalla hårda stenplattorna jag låg på..
Skratten hade tystnat och en allvarlig tystnad rådde när jag sakta tog mig upp och vinglade fram. Förvirrad och enormt fundersam, vad hände!!!Jag slutade och prata på ett par veckor, känslan hade varit enorm, men vad hände???Hur varför och vad? Fick jag en gåva eller klarhet i alla de underliga övernaturliga händelser jag har varit med om, som nu ska vara en gåva ,men som skrämde slag på mig nästan jämnt...Saker ramlade flyttade på sig konstiga förseningar farliga händelser som jag nästan dog i....allting bara nästan...när mina olika händelser gestaltade sig med andra och de upplevde det samma då insåg jag att jag var nog inte galen ialla falll, det hände...så vad var detta nu då?
Berättar jag om en annan gång för förklaringen kom och..nu vet jag och händelserna är kvar och jag är tacksam över deras närvaro.
Åter till killen..
Vad den här killen ville poäntera genom detta, har jag fortfarande inte en aning om,men trots allt är jag skyldig honom ett tack. Känslan värmen vetskapen gjorde mig trygg, vad som händer sen...efter våran kropp inte finns längre. Det är vårat skal, som vi ska ta hand om och spela Livets Pjäs.
Vi ska ge, vi ska ta, vi ska ta hand om och försöka göra vårat bästa.
Livets Pjäs ger oss utmaningar, hinder och smärta samt njutningar och glädje för att förvalta och göra det bästa av det...Så himla enkelt eller hur!!!!
Vilket jobb....Jag kommer att få träffa alla igen, och mina djur, när min tid kommer...
Jag vet inte hur vi lever emellan jag vet faktiskt inte alls så mycket...men detta vet jag
Skydds änglar javisst och allt annat som sätter magi och sprätt på tillvaron...Jag vet inte något om vättar troll och annat knytt, men livet om att de kanske finns är enormt trevligt och spännande så de måste nog finnas. Livet är Magi ,Livet, jorden och vatten eld och luft.
Varje årstid är fantastisk, och utmanande....och mysig,,på sitt sätt
MENY
0