Som jag sa i tidigare inlägg så uppenbarade det sig vad som var aktuellt, det var fläckvis halt och jag behövde ta det lugnt, så buss färden var lugn och sansad. Mina skyddsandar är så himla bra, fast kan vara irriterande...hur kom jag hit?
Ja den här resan var inte vare sig kul eller fantastisk som man kan tro. Man kastas mellan hopp och förtvivlan, tron att man är galen och sen skäms man, för vad är detta då....
Min barndom var närmare än krigszon merrän lugn och harmonisk. Pappan som upplevdes som väldigt instabil galen och sadist sen underbar mystisk och underbart trevlig, var inte en lätt person att leva med.
Jag såg mycket betraktade livet från utsidan och växte upp själv i trauman och skräck för att en dag bli ihjälslagen. Jag vände mig till bibeln och bad ofta om hjälp stöd och en vakande hand över mitt liv som var så besvärligt, jag läste om Gud den som var så god och såg till att rättvisan skipades till slut. Han var min tröst i detta krig om överlevnad. Våran första sköld var min Syster, halv syster som tog så mycket och for så illa, hennes skador var fysiska och psykiska ganska allvarliga. Hon drabbades av psykoser och aggressioner som gjorde henne aggressiv och instabil, då fans det inte ptsd behandling och ingen kunde ana vad som pågick hon var bara en rebell...Jag älskade henne men att älska en person med så allvarliga skador och missbruk av detta krig vi hade levt i var omöjligt, så jag var tvungen att avsluta kontakten efter 35 år..Min Mor ja, hon vägrade lämna över hus och sina grejor som min far konstant avkrävde av henne och hans nya kvinna, så han dödade henne helt enkelt och kallade henne galen psyksjuk och hade hjärntumör.
Så polisen i Eskilstuna tog den snabba vägen då hon hade haft upprepade hjärnblödningar och de kunde inte förstå vad de kom av, jag kan berätta, om man slår någon i huvudet upprepade ggr men järnföremål så blir det hjärnblödning och svullnad....så Allt ligger i Guds händer..Min Mor dog till slut och avfärdades som hjärn tumör enligt min far till oss barn..
Läkarintyg och annat säger annat, alla konstiga lögner han drog för denna läkare, jisses. Hur jobbade polisen egentligen? och alla andra anmälningar om grova misshandel på andra kvinnor han gjort...vi var inte så viktiga att hjälpa 3 barn med allvarliga skador av allt, vem orkar....de orkar väl inte bråka om detta de var ju för små ändå.
Så jag bad om hjälp stöd och tröst, fick den mina andar. Gick vidare Bad till Gud och försökte hitta en väg i livet själv utan riktlinjer och utan föräldrastöd. Efter mycket trauman och ökade aggressioner och hat var det min tur, de skulle ta död på mig, och de försökte på alla konstiga sätt de kunde, till slut ökade våldet intensivt och jag insåg springa eller dö...så jag sprang rakt fram visste inte var hur eller till vad. Jag ska tacka min bästa kompis Tina och hennes mamma som tog mig in och hjälpte mig till något annat, dvs socialen.....Och jag bad till Gud att visa mig hur var jag skulle ta vägen, gå till kyrkan vågade jag mig inte, men bibeln rymdes alltid i fickan....Och jag kunde alltid be.
Fosterhems placering är en rolett, vem var och vad skulle jag hamna och vilken skala av galen familj, fick man högsta vinsten fick man en familj som verkligen älskade en och brydde sig om en...kramar och kärlek var belöningen, hamnade man illa till, fick man be till Gud att man överlevde tills man kunde flytta....
Andarnas aktivitet var alltid där, och vad förstod jag, inget alls......blev bara rädd......och så bad jag mer Gud fixade det....mer stöd
Blev jag normal, ja i det krig jag levde i var jag normal, annorlunda jo, vem kan överleva ett krig och sedan komma ut "normal" jag led av ptsd, som tog en bra lång tid för vården att lista ut. Inga missbruks problem, inte aggressiv bara underlig ibland framstår som mycket trevlig står det i alla läkarintyg
Så när stormen la sig upplevde jag mer aktivitet av mina andar, de fanns där....skramlade hindrade stöttade diskuterade i mina drömmar om livet och annat...och skrämde livet ur mig ibland, och jag bad till Gud om mer hjälp...HEHE han fanns ju där hela tiden och ju mer hans hjälp visade sig ju mer bad jag.....
Så hände det jag fruktade, jag var i händerna på en mycket aggressiv man, han ströp mig och jag var borta, långt borta i min tunnel av ljus, en sån härlig känsla, alla stod där och förklarade att jag inte fick komma in, det var inte min tid än så jag skulle vända jag har mycket att uträtta än...suck
Jag vände tillbaka och kände den kalla asfalten mot mitt ansikte, reste mig och gick hem. Ringa polisen, ja det hade man ju sett var det lett till...så....bara att ruska på sig och gå vidare.
Andarna ökade sin aktivitet till slut bland olika människor, nu tog tålamodet slut, jag gick till ett medium...Guds änglar som klingade som ljuv musik i mina öron, hette nu bara Leif och så var det en gammelfaster, min gammelfaster var hon som ruskade runt i huset och såg till att jag hade ordning och reda runt mitt liv och uppförde mig korrekt, Leif jobbade däremot hårt han ser till att jag är säker och skyddar mig från div eländiga situationer (honom är jag ett stort tack skyldig han gör ett utomordentligt jobb), jag har så mycket att tacka dessa två för de finns där hela tiden och skänker mig trygghet och hjälp när jag behöver det...Så var det min syster, hon dog, och gissa vem som kom hit, suck, henne har jag diskussioner med hela tiden, hon är arg, jag ska ta hand om hennes dotter och se efter henne som vi lovade varandra...En liten input där, HON VILL INTE, hon tycker jag är knäpp och det gör inget. Varje människa ska respekteras så, vill hon inte så vill hon inte. Så hur jag ska öppna upp och föra en vettig diskussion med henne vet jag inte, men jobbar på det och får nog skaffa hjälp...lite struligt detta.
Sedan är jag inte klar för att bli ett medium och vill inte lägga mig i hennes och sin dotters diskussioner, allt får vänta tills jag blir klar och stabil i min roll...
Så var har detta kommit från, nja det har funnits hela tiden. Jag och min syster hade en grym kontakt utan att vi pratade på gott och ont, telepatisk kontakt. väldigt starkt ...suck
Nu har det visat sig att min dotter och jag har det, asch och starkt starkare mycket trevligt och irriterande, man ska inte svara sin mamma utan att hon frågat om det.....Tack andarna för det, skulle vilja ha lite tankar ifred då.....fixar det. så...
Åh så var det där med Gud, ja så var det där med människor och kyrkan, provat det, ptsd och kyrkan fungerar inte så bra för mig, så det får vara så....
Om jag någonsin blir det, det räcker så här nu tycker jag det är så mycket att bita i och jag får information jag inte vill ha ibland så, en sak i taget tack....
Så lätt har det inte varit men resan i livet har gett mig så mycket trevligt och härliga möten med människor. Jag älskar det och det är så trevligt, mina handikapp, nära relationer, klarar inte det så bra förutom min dotter, hon kom mot alla odds, bröt sig in i mitt hjärta och jag kunde känna kärlek igen,
Tack så mycket min goa Dotter, sen kom Nemo han lärde mig så mycket
Kärlek i olika former, och Nemo, lärde mig att sörja min Mor som jag aldrig fick....herregud till o med graven blev en krigszon...jaja...Gud ser hör och hjälper...
Nu är jag gammal men hoppas min berättelse ger någon hopp, INGEN KAN BESTÄMMA DITT ÖDE
VI FÅR BARA OLIKA FÖRUTSÄTTNINGAR.....OCH UTMANINGAR
Nehe nu börjar dagen och min nästa utmaning i livet, denna kropp som har blivit liten sliten och behöver tränas från denna mjuka form....Så det är bara att köra på, Gud ger oss utmaningar och vi ska bara hitta vägen runt över eller under...om du inte är troende så gör inte det heller så mycket, jag är mer troende av gott och ont samt karma.....Gud eller vem ger oss kärlek andar däremot finns det vet jag, karma speglar våra handlingar och tron den ger trygghet och stabilitet, sen hur och varför och vem som du tror på som ger kärlek och omtanke betyder mindre, bara man tror på kärlek, respekt och omtanke...
0