Jag tänkte inte sitta här och skriva en massa personliga saker och gnälla, men snälla
Jag arbetar hemma och skulle ev behöva en förändring men har inte litat på arbetsförmedlingen då jag har varit i en lång vårdnadstvist dvs hela barnets liv.
Mestadels har jag haft vårdnaden pga de konstiga och underliga brev och skrivelser om mig överallt
och om det nu inte skulle räcka så drogs jag ner av folk som tyckte psykopaten var så himla snäll..
Nja nu är han inte en riktig psykopat tycker jag egentligen, mannen ifråga är en snäll kille med huvudet på sitt sätt som alla har. Men den uppfostran som han hade är under all kritik och man lever som man lär, sååå
Pappan i detta fall jagade och förföljde mamman och gör väl så än genom hot trakasserier och förföljelser.
Om jag hade haft lite bättre huvud hade nog inte min dotter funnits så jag är hemskt tacksam för henne.
Då jag försökte med allt, och inget fungerade, inga jobb fick jag jobba på ifred, ja alla sätt provade jag, till slut krävde situationen drastiska åtgärder och jag flyttade..
Men ne jag är inget offer vi lever än och har det bra, för jag har utvecklat en väldigt aggressiv försvar när det krävdes för att det krävdes, Mycket av godhets apostlar som la sig i.
Domar och annat, fick ingen respekt av någon, alla hade sin egen tes, andra "gogglade" och tyckte det var experter på området...
Då inget fungerade vare sig familjerätt eller samtal eller annat för att skydda oss och få försörja oss på ett vanligt sätt så valde jag att släppa allt och flytta.
Alla arbeten privata sociala sammanhang nja hela min bekantskap blev indragna och diskussioner hot och annat uppstog då flyttade jag.....LÅNGT för att få lite avstånd och fred...
Sakta men säkert rätar sig allt långsamt.
Försäkringskassan ska ha en eloge för deras hjälp och stöd genom detta...de har varit kanon
Arbetsföremdlingen la sig i vårdnadstvister och förföljelser, då arbetsgivarna som jag arbetade i la sig i då de hade då inte hela historien utan endast små delar, de såg skadorna jag hade.
De som hotade och försökte ge sig på mig ångrade sig ganska omgående, vi köpte en amstaff som skyddar familjen och lugnet la sig sakta, klagomål över hunden har jag.
Men jag skulle inte byta ut den mot någe annat, han försvarar sin familj och det gör han..
De flesta idioterna håller sig på avstånd...men arbetsförmedlingen håller på än idag....Vi bor nu 50 mil därifrån och arbetsförmedlingen har nu avslöjat våran vistelse ort ganska så omgående genom de arbetsgivare som var inblandade. Jag får byta yrke och byta arbetsinriktning pga detta och se till att inte ha så offentligt yrke pga de som fortfarande driver ett drev emot oss...De ringer upp föregående stad och diskuterar med föregående arbetsgivare osv........
Nu skulle jag försöka komma ut till offentligheten igen, och vad gör de.....
Om jag är rädd, nja nu förtiden är alla rädda och börjar förstå lite mer om detta...Rädd att det ska hända något jovisst, men alla lever så osäkert och jag bor på i ett bevakat hus.
Mitt liv är begränsat jag jobbar hemifrån och tänker byta bana, men arbetsförmedlingens insatser är då inte lysande,,,,jag har börjat att bearbetas att flytta tillbaka eller min dotter, tillbaka till samma arbetsområde till samma problem......
Jag har börjat se på andra länder för detta är inte kul. Effekterna av detta drev är ganska omfattande...
Polisanmälningar på bedrägeri förföljelser och skrivelser har gjorts i ca 20 år och ingen utredning har gjorts trots bevis som nu alla förstår inte är, "tillräckliga bevis" polisen kan inte skydda helt enkelt..
Hunden har träffat polisen, och de är medvetna om hotbilden, de vet att jag tänker inte stå och grina om någon slår, de kommer direkt om jag ringer, men har kunnat avstyrt det mesta som hänt en så länge och kommer göra så i fortsättningen.......på det sätt som jag är bra på,
Nog om mig och min familj,,,VI TAR INGEN SKIT så bråka på anmälningarna kommer att droppa ner i fortsättningen också och jag kommer ha vakthunden med mig och min dotter, så..flyttar gör vi inte så....
Jag är ensvis och halvfinne, såååå
Alla lever sitt liv och tar hand om sina familjer, tyvärr är inte min historia ovanlig eller knepig idag...
Visst är det tungt och jobbigt ibland men man lär sig vara glad över små positiva saker...och kommer fortsätta med detta.....
Livet er och livet tar, det är bara vad vi accepterar som utformar resten av våra liv.
Det vi inte accepterar kan vi förändra, ändra och byta ut oavsett grunder och sanningar som folk nu tror sig veta..
Har man inte varit med och gått någon annans skor så vet man inte vad som pågår
MENY
0