nja jag ska väl inte vara så anonym längre kanske skriva lite mer personliga inlägg.
Jag fick inga positiva och bra roll figurer när jag växte upp, men de personer om kom glimmande förbi gav mig den näring jag behövde. Min mamma gjorde så gott hon kunde min far på sitt sätt när hans sjukdom inte satte in..
Nu kan man ju tro att jag ska berätta om min alkoholism eller mitt drog missbruk. Jag har ju aldrig tyckt om det, verkar så besvärligt att vara missbrukare, rätt så jobbigt. Så jag höll mig ifrån detta, droger nja det verkade inte kul det heller. Tuff stor stark har jag inte varit, men utanpå, såg jg ut som det. Skinn läder hårdsminkad och vass, men jag var nog mest soft, ömhetstörstande och sökte bekräftelse, omtänksamhet osv...
Nu har jag behandlats för de skador jag fick av min far och kan vara rätt så nöjd med mitt liv och resultatet blev nog bra, men lite osäker fortfarande, men mognar sakta men säkert väldigt sent i livet.
www.psykologiguiden.se/www/pages/?ID=149&trauma se även
Min psykolog provade https://sv.wikipedia.org/wiki/EMDR märklig och bra behandling.
Nu äntligen ska jag gå in där jag passar med min personlighet, min hund mitt sätt och mina tankar och händer.
jag älskar att prov olika meditations metoder, det är nog min drog..
Jag provade yoga nindra,och fick en massa härliga upplevelser som gav så mycket oväntade trevliga resultat. Utomkropps känsla som gjorde mig himmelskt nöjd med resultatet.Tankarna kunde inte låta bli att vandra till Shirley Maclaines böcker out of a limb, hennes filmer finns även på youtube.
Kan man resa utanför kroppen och är det sant..
Men behöver det vara sant och varför?
Egentligen räknas ju endast känslan välbefinnandet och resultatet av upplevelsen.
Men tankarna finns där och snurrar ibland..
Nu hägrar Binural beats i meditionsform,,musik har ju öppnat nya tankeverksamheter i hjärnan av klassisk musik så varför inte..I vilket fall så får min hjärna error och kopplar av, då tonerna ljuder i hjärnan via mina hörlurar.
Hypnos provar jag också, inte lika effektivt men kör på ialla fall lite så får vi se...
Jag behöver aktivera min kreativa sida för att kunna utveckla min konst min känsla och mig själv, tror jag.
Mitt föräldraskap ska in i nya dimensioner och andra vägar och känslan över att förlora den lilla barnet som jag had smärtar lite ibland, nu har jag bara en vuxen intelligent kvinna som står bredvid mig och hon är min dotter, som livet sakta rullar framåt, och mamma ska vara bisittare trösta krama och stötta men inte styra..suck.
Katterna och hundarna har fått tjänstgöra i denna övergångsfas till ett nytt föräldraskap...
Vi är en liten familj så vi praktiskt kan dela av radhuset där vi bor i två plan hon bor under mig och jag över, så har vi fått en delning och en ny fas...Spännande
Och jag har mina katter och våran Staffe som har blivit ställföreträdande chef i vårat liv till alla djuren. De får göra om han bestämmer men han skyddar och tar hand om dem samtidigt...
Våran polishund är under uppväxt och till låns, hon ska växa upp till en stor stark dam som ska skickas ut på alla läskiga uppdrag...det är med tungt hjärta man har denna härliga "duracellkanin" hon är framavlad att prestera och vara igång konstant och dessutom så låter dessa hundar mycket..men hon är så söt, och mina mamma gener går fram till henne kraftigt.
Hon är en utmaning och ska bara fram, låter som man slår ihjäl henne om hon inte får som hon vill, vilket kan uppröra många, men vi är inte ensamma, det är samma problem med hela flocken och alla polishundar under uppväxt, drivet är hårt och hon vill bara jobba och vara med hela tiden så et är hon så mycket som möjligt.
När vi ska testa henne och hon lämnar oss vilken sorgens dag, men trösten är att hon behöver jobba och mår väldigt bra av det. vi vet inte om vi kan tillgodose hennes alla behov så det blir nog bra...
Jag är livrädd att någon ska vara elak mot henne och ser vi det, då får vi problem...För vi hjälper henne så mycket vi kan alla i familjen....Så vi kommer nog inte få träffa henne mer om hon klarar provet i september...
.
MENY
0