Lilja

Cykeln vinden Nemo o jag
Jag vaknade av det härligaste man kan höra min dotter, leendet sprider sig, resan att vara mamma. Så underbart jobbigt kul och vilken kvinna hon blev. Mors dag den dan har aldrig varit viktigare, att få uppskattning omtanke från sitt barn, det värmer i hjärtat.. Så dagen började kanon och fortsatte lika bra som igår. Nemo och jag tog cykel och kärran packat och klart mat kaffe och vatten sen rakt fram där näsan pekar mot nya äventyr. Så vad gör man en sån underbar dag som denna, mot grillen kaffe, jag började dan med en go kopp kaffe men behövde nog en till, efter träningsvärken igår är jag lite seg.... kaffet kokade änderna med barn dök upp, en trevlig familj likaså, så vi pratade lite och njör av solen och fiske.
Efter den underbara koppen drog vi vidare, tankarna till min pappa pockar på, skogen,mossan mystiken magiken, längre han jag inte. Då kom det ett hund möte och Nemo gjorde sig snygg och stor, sicken otur en amstaff hane, efter en stunds pratande cyklade vi vidare... Kort som inte blev som de skulle skulle jag fixa idag tänkte jag...så sagt och gjort, nästa stopp Hofors kolarmila som vi passerade igår
Tankarna gick till historierna med min pappa igen, han berättade mycket för oss, om jobbet i skogen och allt omkring. Komma till Sverige när man är 17 år var nog inte lätt, skogsarbetet i skogen berättade han inte så mycket om men det var nog inte så kul och slet nog på hans kropp. Han hade sin följeslagare en fiol som han använde flitigt och blev mycket duktig... Min Pappa var ett muskelberg, jisses, 170 lång och han var en stor man....och populär bland kvinnorna. lika populär och underbar som han var lika mörk och otäck kunde han vara...alla har vi våra sidor... Hans historier kom mycket magin in, troll, vättar rotvältan,näcken, osv vilket gjorde att mina utflykter till skogen var så intressanta och levande, fantasin skuttade i takt med mina fötter. Nu är det andra tider och min goa cykel som jag har och min trogna följeslagare, vi upplever mycket och har väldigt trevligt ihop, men magin finns där och alla djur...
Nu kör vi test rundor på hållfasthet och kondition på både hund och mig. nja några väldanst stora avstånd kommer det inte bli, men vi har trevlig och njuter, cykel o kärran är med över allt, på gott och ont. Ibland blir det rena parodin när vi dyker upp där vi nu inte skulle vara, pladast i leran nice, hunden stod undrande och tittade vad jag gjorde..ibland hamnar vi någonstans där vi inte borde vara, och får smyga oss därifrån... Men kul är det,,,Just nu sitter vi och tar igen oss, Nemo håller på att gräva ner sig, vila en stund tills kvälls aktiviteterna kör igång.
fåglarna kvittrar och fiskarna slår i vattnet,så nu njuter vi en stund till sen blir det dax....att komma tillbaka till verkligheten...