Julen 24
Allt började bra och jag har alltid underbara passagerare på bussen. Det är fördelen med att jobba på liten ort, jag känner alla och kommer nästan ihåg allas busskort. Att få träffa så mycket varierande människor på en och samma dag är en förmån, för att inte tala om allas olika klädstilar och framtoning. Det är det mest intressanta jobbet jag har haft, kan inte vara så trevligt tänker du nog.
Om man delar ett yrke i partier och delar kan man höja en del sen har man naturligtvis vissa delar som är dåliga.Men varför fokusera på allt elände, när det finns så mycket trevligt att uppleva..
Jag får uppleva vädrets alla skiftningar, färger och kallt och varmt, djurens som dyker upp utmaningar av konstiga förare, halka värme härliga stopp och fika stunder med gummibandsträning samt yoga pass vid vissa raster...
Så kom Julen 2024 och jag hade en sån bra plan, jobba, långledigt, samt jobba kan det bli bättre, alla goda ting är 3...Glad i hågen startade jag mitt pass på julen, en härlig julstämning och trevliga passagerare, väglaget var okej,gick lite sakta, men vad gör det när det är halt...Så kom middagen, så nice jultallriken kallade från väskan och jag kunde bara njuta av tanken att den fanns där.
Mätt i magen trevliga kollegor, fortsatte dagen vidare, då kom min utmaning i livet som en blixt från klar himmel...
Snubbel rassel knak och brak och där låg jag....sickan vad surt....jag kommer aldrig ur detta var min första negativa tanken för dagen.....Provar ändå, varför inte..Jag nonchalerar värken den finns inte...det blir bra jag har så mycket skoj framför mig..Så finns inte..
Jag fortsatte att nonchalera värken i foten, tänker inte bry mig. gör inte ont...
Sen gjorde jag första misstaget som visade sig vara bra, (jag har inte sett min dotter på 6 månader och jag saknar henne så och vi skulle ju ut och vandra) visade kort på min fot....Efter mycket diskussioner var jag envis, skulle julens olycka förstöra mina planer, ne tror inte det. Det går säkert över, HAHAHA. Så jag gick till tåget nu skulle det bli spännande och se vilka jag träffar på.
Första delen var inte så kul, men sen fick jag en sån oväntad trevligt avslut på resan.
Tågab, mina vänner, ta det tåget så himla trevligt...
Och där sitter 2 trevliga damer som var pratsugna och gissa vilken lyckträff att jag fick träffa de två,
Selma Lagerlöfs avlägsna släkting och en utom ordentlig trevlig konstnär, vi hade så trevlig stund på tågen och det tackar jag dem för. Så mycket roligt vi hade, det är en sån lyckträff när man träffar människor som man kan prata och skratta med.
Avslutet på resan då jag fick träffa min dotter, så hade jag lite mer ont svullnade hade ökat, så enligt öv med henne om tillståndet skulle förvärras skulle jag till akuten..
Och som alla vet så sitter man på akuten länge, länge och foten svullnade mitt humör sviktade och jag var sur, och irriterad. Ibland utmanar livet oss till bristningsgränsen, som tur var så fick jag värktablett på värktablett.
Efter sex timmar skulle jag till röntgen, då kunde jag inte gå längre, vrida runt foten var en utmaning, men , var jag här skulle jag minsann härda ut detta.
och röntgen plåtar tog de en hel hög...Det var så himla bra, trots allt. Jag ville veta vad som hänt...och det gjorde ont, min vandring med dottern var nu helt inställd...Min lilla lögn att det inte var så farligt genomskådades snabbt och jag var nog inte så populär, då sanningen uppenbarade sig..
Min underbara dotter till sjuksköterska, pysslade om sin sura mamma...Tack, så mycket sorry, om jag inte sa som det va.....Saknade dig så...
Så nu var det specialister och jäkligt duktiga läkare jag träffade, tur i oturen, jag har haft ett benbrott på ovansidan av foten i 6 år efter första ggr jag halkade illa och benet satt fast när jag ramlade omkull...se hur den ser ut..
Läkarintyget jag fick då hette, att jag hade ett blåmärke och det skulle gå över på 3-4 veckor......
vilket det inte gjorde, så det slutade i återupprepade sjukskrivningar svullen fot och värk i en himla massa år. Röntgen gjordes efter 4 år och de såg inget pga 3 röntgen plåtar på foten och senast tog de en himla massa mer.....
Det nya röntgen plåtarna visade gammalt benbrott på ovansidan av foten, samt att jag hade nu även fått ett ligamentsbrott...
Så nu blev foten ordentligt inpackad för att den skulle läka och fungera bättre med mindre komplikationer...Jag är så tacksam över hela händelse förloppet det kunde inte blivit bättre, min fot läker bättre skyddad och fixerad så jag kan bli så bra jag kan ialla fall...
Mitt Julfirande blev inte så bra, som vi planerat ,men bättre, nu kanske foten fungerar bättre om den får läka en gång för alla rätt..Jag vill bara tacka alla läkare som gör sitt jobb grundligt och utomordentligt bra.!!!!!
Så vad gjorde vi, bil utflykter och insupa värmland och dess invånare...
Det var så trevligt allting...
Sedan skulle jag hem, ohej....trångt och värk.....Jag höll humöret uppe ganska bra tills jag insåg att sitta så här trångt med denna fot gick bara inte, så jag gick till en stol där foten kunde komma i högläge, så himla nice....jag satt och njöt av värken som avtog tills vi skulle av...
2 äldre damer med mycket bagage hade placerat sig vid dörren för att kunna komma av i lugn och ro...Vad händer en mamma med 2 ungar som inte kan låta bli att knuffa och trängas med den äldre damen kom fram när vi var nästan framme..Hur faen tänker folk!!!NU var jag förbannad skulle de putta omkull henne eller, så jag blängde surt på mamman, nu fick det väl vara bra eller skulle de springa över henne efter de puttat omkull henne och bagaget.....Jag höll på att tappa humöret ordentlig som tur upptäckte hon misstaget och sa åt sin son att inte putta eller tränga sig förbi på det sättet...Vad håller vi på att bli för människor egentligen? man kan ju undra.....
Så firandet blev inte som jag tänkt mig det blev bättre på ett annat sätt och fotstödet får jag ha kvar, Yes...Kryckorna med så, det löser sig om jag ska steppa igen, jag har en snö aktivitet jag vill göra, snöring nedför en backe då passar detta fotskydd bra,,,,så skyddar jag foten och kan ha kul ändå nice.....
Väntans tider.....men till slut blir allt bra.....
MENY
0