Efter mycket om och men kom vi ut, till naturen, cykelkärran i bästa stuket, tung med lite onödiga mys detaljer som vi skulle ha, Gjutjärns pannan, 2 extra täcken pga den lilla täcktjuv min hund är. Jag hamnar alltid men en liten bit eller något annat oplanerat täcke.Det hela handlar om placering och list vad det gäller täcke och placering plus lite oljusta metoder, buffas gör vi båda två, snor täcke kan han det har jag sett, försiktigt lyckas han alltid ta en bit i munnen och sakta dra, utan att täcket går sönder!!
Listig hund jag har, men som sagt det är en kamp om placering så......
Som sagt jag och Nemo drar iväg, efter ett par sega timmar med måsten som skulle göras, äntligen var det dax, allt var packat till bredden, men vad gör det skulle inte så längt, var det tänkt, från början.....
Så vi tog det lugnt och gick endel, cyklade endel, allt för att spara på Nemos höft och min rygg, vi njöt och lufsade på, nåra bekanta dök upp, så det blev lite stopp bråttom hade vi ju inte.....eller?
Nja det blir som vanligt, så vi cyklade lite, provade en ny spännande väg, ändrade oss, gick lite till, Bommade vägar är bra, där kan man sova lugnt endast djur i skogen, och lite utflykts sugna som jag.
Vi sätter aldrig upp hängmattan där det finns folk, aldrig efter en obommad väg, Nemo vaktar ganska intensivt och skrämmer nog slag på folk om de hoppar in i skogen för att kissa...
Nemo skjuter ut som en kanon ur hängmattan och förklarar för den störande att när jag sover så är du tyst..
Som musklad amstaff så spänner han upp musklerna och jag tycker han ser ut som en groda som skjuter fram som en reptil, vilket skrämmer slag på de mesta, förr kallade jag honom fabror polis, ordet "Nej" kan han och lyssnar de inte ska han förstärka hundförarens uppmaning.
Så ne inte campa nära en väg, jag kan bara se framför mig hur personen ifråga skuttar fram med byxorna nere..Jagf kommer säker skratta ihjäl mig, men det blir nog inte populärt...
Annars är han min bebis och utkiksmästare som berättar vad som finns i våran närhet och om det går att hänga där. Björnar är ett, blankt nej, då får han spader, likaså vargar, om revir pinket är färskt och starkt, defenetivt en anledning att vända..
Brölande hjortar, en stark reaktion, där går gränsen, de får springa.......man stör inte en staffe sömn..
Tur som har vi inte träffat på några grisar än, de tycker jag inte om,,,,,något som kan få mig knäpp,
Men som tur är finns "Helge" min skarpslipade yxa, måste jag så använder jag den...
Så vi cyklade, gick och det gjorde klockan med, Nemo luktade och markerade att det fanns någe i skogen men inte så farligt än inte nära...vi var tvugna att gå en stund, bommen som jag trodde skulle vara nere var det inte, så nu skulle vi till den markerade stigen på kartan,
Äntligen var vi framme och då var det mörkt så in i svarta natten, på med lysen och lampa, men stigen gick bara upp, och sen mer upp, jag blev mycket konfunderad, spelade lampan mig ett trick...?
Vi gick detta var intressant, nemen så kom gjyttjan, stora hål, Nemo blängde på mig och tack och lov att denna hund inte talade men blicken var nog,
Hans största uppgift är att ta hand om mig ibland blir han mycket konfunderad på tillvaron, och nu var en sådan kväll, vad denna galna matte hade i tankarna undrade han nog.
Vi har lite diskussioner ibland...
Nu var det muskelträning på g, jag drog kärran genom buskar och snår, för att sedan äntra backen, vi hade kommit in på en perfekt MTB bana, nerför, uppför var det ren styrka och jävlar annama som gällde, perfekt träning för mig, Nemo försökte hjälpa till men tilläts inte, detta skulle jag ta....
I fortsättningen ska jag fota mer.
backen gick upp och upp, jag fick stanna och vila ibland men jäklar vilken bra träning när evighetsbacken tog slut, var jag trött, Nemo markerade fortfarande så det var dax att gå en bit till.
Helt plötsligt ser jag två lysande markeringar, varg eller räv, ne, det var som tur var en reflex på en stubbe, jag pustade ut, fortsatte en bit till, Nemos markering avtog och han slappnade av mer så, vi stannade, hittade ett bra ställe, det var fest på andra sidan sjön och det lät, då stannade vi så mycket som de lät avskräckte endel djur.
Slå upp en hängmatta i mörkret i bushen är inte bra men det går.....tur att ingen filmade för det skulle vara rena parodin, cykellysena kom väl till pass och efter mycket om och men så kom vi till ro.
cykelkärran var laddad för jag visste inte om Nemo ville kliva i och sova.
Det ändrade sig snabbt, när hängmattan var klar satt han och tittade bedjande på mig, men ja då...
Så i med jycken, och han dök in i alla sovsäckar och gjorde sig bekväm, och där försvann, de, så hjag hade hans extra, så jag sov i hans hundtäcken, och han sov i mina sovgrejor med jacka på.
Innan vi somnade plingade min stegräknare, personbästa i steg,Yesss.
vi sov och myste, blev lite störda av något men det var endast en kort period, sedan försvann det min tes hade fungerat, inga gnagare eller annat som kom.
Morgonen kom och denna natt hade vi sovit som "kungar" mjukt gott och varmt.
Solen kom och morgonen var underbar vindstilla nice och behaglig,frukost och blåbär som ännu var ätbara
Det sista av sommarens läckerheter, hösten har antagit alla färger och blåsten och regnet har kommig så,,man får njuta av det sista som är kvar..
Vi ska sova en natt i månaden så vi måste prova ut utrustningen, till kallare dagar så får vi se hur länge det går att sova så.
Nemo var trött och vile vila ett tag till så lite mer mys, men platsen var inte så bra vald, min säkerhetslina är spänband som är kraftiga så ifall, men man behöver inte "sätta sig i skiten" medvetet.
Blåsten tilltog, likaså molnen, vi bestämde oss för att vi skulle nog dra vidare , detta bådade inte gott.
Så på med den omfattade packning vi hade och dra vidare.
man kan säga att det var tungt men tacksam är jag för det, man provar ut och värderar, samt tränar upp muskler och kondition, så helt okej....
Vi skulle ju karva lite och fixa lite, men kniven var hemma så, det gick i stöpet, vi gjorde som vi gjorde i början av vandringen sakta men säkert tog vi det lugnt och Nemo bestämde takten utifrån hans mående, så allt tog en bra vändning och glada trötta landade vi hemma...
Så vi är så nöjda samt väldigt utvilade, som därav inte är så bra, skulle behöva vara lite mer trött nu, men nu har jag fått posta detta och mår gott och vi har gjort våran dag i naturen i sept, nästa är oktober om vi inte hinner med några fler...
MENY
0