När man blir sjuk vill man bara överleva, först är det inte så farlig ialla fall inte för mig. Sen blev det värre, tack olov att jag har astma ,säger jag bara, känslan av att få minskad syre och helt slut vid minsta ansträngning var inget nytt för mig. Min diagnos för astma fick jag för en himla massa år sedan sedan har jag levt runt det och försökt att parera minimera ansträngningarna på lungorna och öka min kapacitet. En liten bit i taget tar det sig...
Sen var det sina nära och kära, berätta eller inte, nja det var bara att berätta: De jag har omkring mig är kanon visade sig, 2 stycken checkade av min 2 ggr dagen så jag klarade mig, gick ut med hunden, när jag inte klarade det, pepptalk på gården osv, Om de visste vad det betydde mycket för mig, det var jobbigt att gå igenom men en dag i taget, en timme i taget, den här situationen hade jag ingen makt över......Men jag hade ju fått lite träning genom astma attackerna när jag var omedicinerad så paniken uteblev teknikerna på att hantera anfallet gick in och min astma medicin överdoserades när det var aktuellt....
Min räddning är med medicinerna, jag orkar mer men begränsad och dumdristig ibland, mask på vid kyla det retar luftrören då kommer hostan,,,,rethostan osv
När covi 19 kom så var det först karantän sen kunde jag gå ut med mask, jobbigt otrevligt och tungt det rann svett om mig och masken, men skam den som ger sig....Vänstra lungan var skadad det kändes tydligt, minsta lilla antydning på för mycket då känns det först där nu....Det gör inget bara en påminnelse att jag ska varva ner och andas lugnt, så det fungerar som en febertermometer nu, men vad gör det,....en liten inbyggd varningsklocka nice....
Tillbaka till min covi 19 tur:
Andningen ansträngningen allt var jobbigt,tog en dag i taget, svettades, hoppades på att slippa respiratorn, när det var som värst tog man timme för timme och Nemo fanns där vid min sida hela tiden, katterna med de spann och la sig på mig och tröstade och spann, man känner sig inte ensam i detta det kan jag lova om man har djur..
.
Så det gick ett steg i taget och jag blev bättre svettades mer och när jag märkte att styrkan och orken kom tillbaka var jag överlycklig, det kändes som det var min födelsedag och det var det också, gammal kärring är jag med ett lekfullt och halvgalet sinne, omtänksam och kärleksfull mot mina nära och kära vilket nog väger upp när jag blir lite galen och gör konstiga saker som de påpekar dvs bilar grabbar och fridluftsliv, lite av banan där men.......det finns flera covi epidemier som är antågandes så...vem bryr sig nästa vända kanske inte går så bra....nu är jag immun 4-6 mån och får vara tacksam för deẗ....
Covi 19 var på tillbaka gång, korkad som man är tror man ska kunna stiga upp ur sjuksängen och vara pigg och fräsch, nejdu, man får jobba sig tillbaka, lungorna ska tränas upp igen och benen och alla muskler jag tappade, psyket nja beror på vad man är, jag blev thee drickare, fruktätare,
älskade de små smakerna i livet, tänk om jag skulle förlora de, rädslan är nog värst, vad betyder detta för mig??usch, nja denna vända klarade jag mig ett tag till, men jag kommer vara mycket noggrann sen...vaccinet nja jag är astmatiker och ingen vet vad det gör pga det, så det får vänta lite...
Pratade med en kvinna från folkhälsomyndiheterna, hon berättade att man får träna upp lungorna igen, flaska i sugrör och blåsa osv, men jag kom på att andningsmasken fungerar lika bra, efter allt detta maskbärande har jag blivit bättre i lungorna så det kommer bli det ialla fall....Covi 19 har gett mig mycket skrämt mig endel, men jag lever än och det är huvudsaken.....
Tack o lov för denna goa hund säger jag bara.......och min underbara dotter
Att jag fick en så go dotter, jag är så överlycklig att jag fick 1 barn efter 3 missfall, det skulle inte gå att blanda våra blodgrupper, sa läkaren. Vi fick en superstark dotter, på alla plan, trots livets utmaningar och alla krokiga vägar vi tog. Men fick man 3 missfall får man vara lite galen, och ösa så mycket kärlek till henne som hon orkar med.....
nja ibland smittar galenskaperna sig lite ser man här.....
Så kommer energin tankarna och leendet tillbaka, man sprudlar inget är svårt längre, allt går oavsett....
Så letandet efter ett bra sparkföre gav frukt, vi hittade det idag, så nu ska det åkas med min dotter, jag ska få njuta av hennes närvaro, och hennes tankar om livet......
Vi tränar båda två och tävlar lite om det vi kan lite pepp måste man ha, jag har förlorat 12 kg hon mer, och hon har gått in i tyngdlyftning, hon ökar snabbt och borde göra det med de gener hon har hennes morfar var en muskelknutte likaså hennes far, båda envisa och målmedvetna så
Så detta ska bli kul och intressant, kan jag komma tillbaka, 68 kg muskler och slipad eller blir det något salongsbetonad kropp, den som lever får se så,,,vi kör så ser vi var vi kommer......
Nice,
Nu får det vara bra för denna ggr, och tack för att du läste mina inlägg och lev gott och må bra...
MENY
0