Lilja

vägen fram
Nu ska jag vara grinig, jag är inte glad jämt. Jag kämpar som en galning för min fysiska förmåga. Kämpar jag inte kommer jag att förlora mycket av min rörlighet, covid har inte gjort det lättare, det gör ont jag har träningsvärk jag har inskränkt fysisk förmåga på alla konstiga sätt ibland, Jag har klarat mycket nu, min fysiska förmåga har ökat med 50 % från start, men sen är går det sakta, mycket ligger efter orken finns inte ibland och jag sörjer den förlorade energin, ibland glimtar den fram men sen bleknar den bort igen i nästa smärt scenario, smärtan som måste finnas för att nå ytterligare en nivå i framsteg, jag är arg sur besviken på mig själv att nonchalera denna skada och inte bråkat mer för vård, men det är bara att köra hårt, 57 år och vilken pension då ??? så kämpa på.. Tills man stupar som så många andra, hjärtattack, cancer osv i olika stress sjukdomar. Egentligen har jag inget att klaga på, bra kunder och trevliga kollegor men....liten ort,,,men nu kommer någe korkat som är urbota idiotiskt, Havet, blåsten, vattnet...osv
Jag vill till kusten igen, jag vill drunkna i mängden av folk, shoppa på olika ställen utan alla vet var jag är, bara vara, så nice... Så det får bli en bil igen, ska man bo så här behöver man andra vyer ibland,
Vi har så mycket gott här, vildmarken, naturen, fiske och en hel massa aktiviteter, och för att inte tala om dessa olika aktivitets center, himla kul.....Men havet sanden och blåsten... kanske ska skaffa en sommarstuga åt det hålet,,så får man 2 olika orter att bo på kan vara nice..
Jag är låg just nu, pga covi sprutan, skulle inte ta så mycket, feber, huvudvärk inga smaklökar osv nu har det vänt efter 2 veckor och jag håller på att komma tillbaka, och den 19 ska jag ta nästa, orkar jag?? blåsorna på mun och slemhinnor var ingen lek så....tvekar fram och tillbaka..Jag bör ta sprutan....men....
Ne nu har jag gnällt av mig om livets små söta hinder man möter, men imorgon är en ny dag och jag har en plan för denna vecka, hoppas allt klaffar längtar så......