Lilja

Att säga farväl
Så var det dax. Den hemska dagen närmade sig, Nemo var så sjuk...
Magen, höfterna och inget hjälpte, tabletterna tog inte kortisonet hjälpte inte.
Sorgen paniken chocken var där, när insikten var där, kom förtvivlan och jag letade efter lösningar....Jag kunde lösa allt men inte höfterna, inget jag gjorde kunde laga hans smärta förtvivlan i hans ögon när värken satte in...hopplösheten och maktlösheten var så mäktig, slutet kom närmare. Förtvivlan var värst....min goa vän en sån vän får man inte igen. 
Vi har så mycket att tacka denna hund för, han kom som en räddande ängel till våran familj, stöttade och pysslade med mig och min dotter. 
Hans ansikt uttryck, många skratt och många goa uttryck...
Och här var vi på äventyr, och kul hade vi 😘
Det var så himla trevligt att fått träffa honom, vi syns sen..
Jag tror på att själen går vidare och kroppen dör...
Hur vet jag det, jo jag var själv påväg, men fick inte komma in.
Jag vet att han inte är ensam, han har det gott, lider inte längre av värk eller sina magbesvär...vi syns senare när min tid kommer..
Det märkliga var när han gick över, jag såg hans min att det var okej ,sedan började han springa och småskälla, han mötte alla. Sen var det tomt, skalet var kvar, han var iväg...
Påväg
Borta
Grina kan jag inte, saknar honom mycket men låtit Nemo lida pga mitt ego var helt otänkbart.
Men grinat gjorde jag innan, världens jobbigaste känslomässiga bergådalhbana...
Han var en vacker själ och en gåva till oss, så mycket han gav på alla sätt..
Amstaff är världen goaste hundar, men mäniskan mobbar en hundras i taget, men skyller inte på mäniskan utan rasen.
Konstigt att det finns vapen så många som missbrukar dem också,...