Det var en stund sen...
Jag kämpar på med PTSD och träning, när jag fick min ptsd var det ingen som visste vad det var. Utan man var knäpp helt enkelt. Ptsd ät en skada som kommer av trauma dvs en stark reaktion som gör att du känt dig hjälplös och utsatt, den ska man kunna bearbeta men vid vissa fall och stora olyckor eller starka händelser så stannar den kvar och växer och gör att man får ett förändrat beteende i vissa situationer(därav uppfattas man som knäpp) av den ointellegenta personen.
Min Ptsd är privat och den talar jag gärna i nte om men, nu är det så många som drabbas av detta så nu känns det mer okej. Våld och terror resulterar i PTSD vilket många lever i idag.
Jag genomgår en behandling för stress pga ptsd, ser vilka konsekvenser som orsakat detta och fortsätter behandlingen då jag fick funktions nedsättningar, benet slutade fungera i perioder.
Efter mycket om och men, har de kommit på att skadan sitter i foten skenbeneten liten ryggmuskel (som blev drabbad av vridmomentet som skedde ifallet) som behöver hanteras på ett speciellt sätt.
Jag har min trogne följeslagare
Tack o lov för denna hund, bättre kompis kan man inte ha, Livet ler emot en ibland...
Och så mina "förlorade barn" katterna som jag ständigt behöver reducera antalet på men kommer inte så långt, än,
PTSD har vissa knorrar och tvister man ska lösa i sig själv vilket är både jobbigt krävande och bedrövligt, men å andra sidan, vilka har inte diagnoser idag....alfabetet har aldrig varit så använt som idag.
Och är det bara elände, ne men inte, man går i en själs resa med en själv både intressant och givande, jag har aldrig kunnat spring i hela mitt liv,
JAG LUFSAR :)) nästan springer, min goa följeslagare nästan med mig varje dag, han har inte försåelse ibland men så kaputulerar han, tittat uppgivet, men okej då.......så lufsar vi på..
Grasiös är jag inte med mina 90 kg, de fladdrar bra ibland men mindre och mindre...Jag som brukade väga 86 kg fit, åldern har sin charm säger de som är kloka, jag vill nog säga att åldern är humoristisk..
Varje ålder har sin aha upplevelse man ska hantera,,leende upptäcker man problemen och tar sig förbi sakta men säkert......med ett leende på läpparna och ett jäkla
r annamma, detta måste lösa sig...:)
Nu kör vi "park on tour" 90kg vända, med en halvfladdrande kropp, stönar och stånkar men jag kommer igenom,,,,,glad nöjd och så himla glad, jag klarade detta en dag till.........
oanade intressen kommer fram sakta, min cykel, cyklar :) Jag har två en vikbar och en moutainbike, så himla nice nästa blir en e cykel när de trimmat systemet lite...
Värken är reducerad, men finns där ibland likaså tröttheten, så det sociala livet är kraftigt påverkat,
Jag håller på att lära mig, hantera livet sakta, inte på en gång 2 sek, allt tar sin tid usch, jag som är van att det går fort snabbt och på en gång.......
Det går ju inte så bra i en liten by, allt går sakta där och jag har haft stora problem med detta,,,
från storstad till lite är krävande och jobba och bo på samma ställe likaså, inte för att det är något fel på invånarna de är som de ska vara, bybor, det är kontrasten jag inte klarar från storstad till by.......
Så livet går vidare ev ska det ske en flytt närmare framöver, mitt jobb finns kvar firman är stor så man kan röra sig inom jobbets ramar......bara en bostads flytt, och anpassad flytt av arbetsort....
MENY
0